En rätt lagom utsiktspromenad

Vi startar vår promenad i Stadsparken i Lysekils centrum. Ursprungligen anlades parken 1865  av Badhusbolaget och fontänen i södra delen av parken anlades med hjälp av en donation från Eskil Kihlberg i början av 1960-talet:

Vi går höger ut på Drottninggatan vid Stadsparkens lekplats, passerar Korsgatan och korsar sen Drottninggatan i höjd  med nummer 47 och tar trapporna upp på Flaggatan:

Husen vid trappans slut ligger på Flaggatan men den bruna villan längst till vänster har adressen Utsiktsgatan 5 och är det enda som blev av den planerade gatan mot kyrkan

Vi passerar strax Lysekils första skola, byggd 1860 trots stora protester från de fattiga "strandsittarna" som ansåg att de inte hade råd att låta barnen studera istället för att jobba. Idag kallas huset Föreningsgården och kommer snart rivas då det har .angripits av hussvamp.
På den lilla bergknallen till höger i bild finns en inskription gjord av tyska soldater, räddade ur havet under andra världskriget och förlagda i skolhuset:

Vi tar nu vänster in på Stora Kyrkogatan, passerar det mycket fina huset på nummer 9 och tar sen höger cirka 40 meter från det gamla skolhuset in på Hagagatan med sina små trevliga radhus:

I änden på Hagagatan tar vi höger in på Föreningsgatan och efter Föreningsgatan 22 tar vi vänster vid staketet;

och sedan tar trapporna oss upp till stigen med det vita vajerräcket som leder till Gamla Lotsutkiken:

I slutet av stigen ligger som sagt Gamla Lotsutkiken, den första utsiktsplatsen på vår promenad, 36 meter över havet. Namnet "Gamla Lotsutkiken" betyder inte att det är den äldsta över huvudtaget. Strax väster om ålderdomshemmet (Lysekilshemmet) vid Blekegatan låg en tidigare lotsutkik, och på en sten som står kvar där finns inhugget "E. Hörman. 1884". Denne "E. Hörman" är väl troligen Lotsförman Emilius Hörman som innehade tjänsten vid denna tid och dessutom bodde på Bansviksgatan 49 strax nedanför.

Idag används den lotsutkik som vi nu passerar som "klubblokal" av föreningen Flottans Män.

Nu fortsätter vi till Bredablick genom att ta stigen på höger sida om Lassadammen, vattnet vi nu har framför oss. Stigen är inte helt tydlig men finns där strax till höger om bergknallarna vid dammen, mitt för korsningen Stigbergsgatan/Gränsgatan:

Nu ska vi ta oss mot toppen på berget ca 190 meter in på stigen. Det stora sjömärket längst upp är rätt svårt att missa och det är dit vi ska. Bredablick är 35,33 meter över havet och ger en minst lika bra utsikt som gamla lotsutkiken:

 Vi fortsätter vår tur genom att gå mot Donas kompakta parhusbebyggelse. Det finns inte kvar någon direkt identifierbar stig men vi siktar in oss på dammen Lilla Dona som syns på föregående bild och grusgångvägen på andra sidan av dammen. Mellan bergstoppen och dammen finns det några riktigt trevliga badgästtrappor som tar oss ner mot dammen om vi har valt eller bara råkat ta den vägen:

 Om man inte kan ta sig fram i så obanad terräng som vägen till Bredablick trots allt bjuder finns det alternativ. Ta bara Gränsgatan åt höger när man kommer ner från gamla lotsutkiken, gå ca 220 meter och ta sedan vänster vid övergångsstället in på grusgångvägen före Donas radhus. Ett hundratal meter in på gångvägen finns dammen Lilla Dona med sin ompysslade inplanterade gräsandskoloni. Gräsänderna här är mycket trevliga fjäderfän vars vana vid människor är högst betydande. Har man nåt för änder delikat att erbjuda uppskattas det säkert då det tidvis är många munnar att mätta för de stolta(?) föräldrarna:

För att komma vidare går vi grusgångvägen mot Lilla Donas södra spets (d v s moturs runt dammen) där gångvägen övergår i Briggvägen, vidare höger in på Strandvägen efter ca 80 meter och efter att ha tagit höger efter ca 120 meter går vi nu på Pinneviksvägen. Efter endast ca 60 meter tar vi vänster in på Vikenvägen. Vikenvägen planerades och ritades på femtiotalet av stadsarkitekt Stig H Lundgren och är (I varje fall enligt undertecknad) en av Lysekils trevligaste gator. Husen är besläktade i arkitekturen och gatan följer terrängen på ett naturligt sätt. Enligt initierade uppgifter byggdes samtliga hus i kvarteret Arvet (det västliga) just med ärvda pengar medan de arma stackarna i kvarteret Viken samtliga fick låna till sina hus:

Där Vikenvägen svänger 90 grader vänster tar vi trappan rakt fram;

och viker av efter bara någon eller några meter från gatan höger via trappor;

upp på berget ovanför Vikarvets museum:

Med bara 14 meters höjd är det vår näst lägsta utsiktspunkt men trots det har vi här en fin utsikt mot bland annat Gåsöarkipelagen och ut mot västerhavet. När vi har sett oss mätta går man med fördel vidare mot söder nerför trapporna till Föreningen Vikarvets gröna museum, som förhoppningsvis är öppet. Missa INTE museet i så fall.  Från museet tar vi så Turistgatan förbi "villa Skälvik" på nummer 15, tennisbanorna till vänster anlagda 1927 av Badhusstyrelsen och "villa Fridhem" på nummer 13, byggt 1903 och tidigare hysande Vikarvets museum. Numera finns Strandflickornas "Havshotellet" där. Vänster om parkeringen efter tennisbanorna låg tills det brann 1939 Turisthotellet. Huset byggdes 1876 i Bansvik norr Gamlestan och flyttades till Turistgatan 1905. Enligt prosten Fritz Lüsch var Turisthotellets förstörelse mordbrand, fast den gode prosten verkar ha sett mordbrand i det mesta å andra sidan. Idag ligger några stiliga nyare villor på platsen. Till vänster vidare nedför backen ligger den mycket lilla röda stuga som idag är hem för en av Lysekils företagarprofiler och strax bakom ligger den fantastiska "Gula Villan" byggd 1896 av Henrika Widmark. Idag ägs huset av en av våra lokala konstnärinnor. På andra sidan parkering har vi nu Havets Hus, Lysekils stora saltvattenakvarium med dess inneboende (kidnappade?) havsdjur. Det gamla hus som nu är del av Havets Hus-anläggningen är det ena av de två Strand-hotellen byggda under 1890-talet.

 Om man inte vill besöka Havets Hus, eller redan har gjort så, håller vi oss nu åt höger längs vattnet förbi entrén och passerar strax minigolfbanan och närmar oss nästa utsiktsplats på berget över Carlavägen. För att ta oss upp på berget använder vi med fördel trapporna på baksidan av Hamngrillen. Det här är vår lägsta punkt med 11 meter över havet men ändå en trevlig plats med fin utsikt söderut mot Gåsö, Sköftö och Gullholmen.
Här uppe finns också Leo Petterssons svarta stenskulptur från 1999 ur serien "klippdockor", populärt kallad "X-et" eller "krysset",  placerat. "X-et" är helt klart min favoritskulptur i Lysekil

Vi går väl när vi är belåtna vidare, förslagsvis nerför trapporna igen och tar vid trappornas slut vänster in på Carlavägen, anlagd av Lysekils Vänner 1885 för att ge havsnära fri promenadväg ut mot havet:

 Vi passerar parkeringen och går förbi framför Havsbadsrestaurangen. Nu är vi inne på det som förr var centrum i Lysekils havsbad. Vid sekelskiftet hade Lysekil 3195 invånare men antalet badgäster var 1880, varav 70 % från socialgrupp 1. Storstadsborna var dominerande som badgäster och då badläkaren Carl Curman som , som gjorde sin första säsong 1858, var från Stockholm dominerade huvudstadsinvånarna. Turismen var givetvis viktig för staden precis som idag men det var en annan sorts turism som närmast kan liknas vid att man idag åker till ett Spa. Man betonade hälsoaspekten framför nöjen, även om man givetvis roade sig också. Badgästsegling för att tillgodogöra sig havsluften maximalt var viktig liksom motionspromenader. Därför är Lysekil idag välförsedd med promenadstigar som anlades för badgästerna. I varmbadhuset som låg där gräsmattan framför scenen finns idag kunde man få diverse medicinskt ansedda behandlingar.

Carl Curman står förresten staty i parken;

och vi passerar nu honom, går igenom Äreporten och tar vänster för att efter några meter försiktigt korsa gatan till trapporna på andra sidan gatan:

 Nu går vi uppför Trappgatan, som trapporna så lämpligt heter, och när vi kommer upp till Gullmarsgatan tar vi höger ca 40 meter och anländer så till vår nästa utsiktspunkt, den lilla bergknallen där stålräcket slutar. Här är det ca 21 meter över havet och förr stod här salutkanonerna som användes när t ex Oscar II anlände med kungsjakten Drott. Härifrån är fin utsikt över Gullmarn, Fiskebäckskil och Gåsö Ränna:

Vi tar oss ner till Gullmarsgatan igen, går tillbaka till trapporna vi tog oss upp från havsbadsområdet och tar höger där gatan svänger. Vid vändzonen i änden på gatan håller vi höger in på stigen förbi Röset;

 Nu börjar vi närma oss vår sista vy, Utsiktstornet. Vid villorna väster om kyrkan finns en skylt med texten "utsiktstorn" som visar oss rätt. Tornet byggdes 1894 på initiativ av "Lysekils Wänner" (en numera avvecklad men i viss mån återuppväckt) sammanslutning av framstående lysekilsbor, och är ritat av Carl Curman. Berget är här ca 35 meter över havet och tornet ger ju några till vilket ger en extra trevlig utsikt: